Sedan 1 januari 2014 gäller en ny överenskommelse mellan Sveriges Kommuner och landsting (SKL) och staten om sammanhållen vård om de mest sjuka äldre. Satsningen – där landstingen/regionerna och kommunerna är aktörer – går nu in på sitt fjärde och sista år och bygger på tidigare överenskommelser.
Läs mera här
I en statlig utredning föreslås att meddelarskyddet ska stärkas för personer som arbetar i privata företag i de fall företagen har uppdrag från den offentliga sektorn, d.v.s. stat, landsting/regioner och kommuner. En lag om detta föreslås börja gälla 1 juli 2015.
Lagförslaget har sin grund bland annat i de missförhållanden som har uppdagats inom äldreomsorgen, sjukvården och skolan
Läs mera här
Miljöpartisten Christopher Ödmann (bilden) har i en motion till Stockholms kommunfullmäktige föreslagit att äldre ska ha rätt att själva välja om de vill bo kvar hemma eller flytta till servicehus, d.v.s. utan biståndsbedömning.
Servicehus är en form av äldreboende där det finns personal dygnet runt. Det finns tomma platser på servicehus men de stränga kraven gör att inte ens 90-åringar alltid kan få plats där även om deras hälsotillstånd motiverar det.
I att-satserna föreslås:
1. Biståndsbedömningen tas bort när äldre ska välja om man vill bo kvar hemma eller på servicehus.
2. Biståndsbedömningen övergår till att ge stöd för vilken omsorg den enskilde äldre bör ha i sitt eget boende eller på sitt servicehus.
Den s.k. bromsen i pensionssystemet kommer inte att tas bort. Partierna som står bakom pensionssystemet är eniga om att bromsen ska vara kvar. Det innebär att inkomstklyftan mellan pensionärer och löntagare ökar, liksom olikheten i beskattning. Landets pensionärsorganisationer är mycket kritiska.
Bromsen ska se till att pensionssystemet inte går back. Två gånger, 2010 och 2011, har bromsen slagit till och en tredje gång kommer 2014. Det innebär att inkomstpensionen sänks för pensionärerna samtidigt som löntagarnas intjänade pensionsrätter också sänks.
Detta gör att pensionärerna har svårt att i förväg veta hur deras inkomster kommer att utvecklas. Dessutom underminerar ryckigheten trovärdigheten i systemet. DN har pratat med ledamöterna i pensionsgruppen – Socialdemokraterna och allianspartierna – som står bakom pensionssystemet. De säger alla att bromsens vara eller inte vara över huvud taget inte diskuteras i gruppen. Vilket innebär att den kommer att vara kvar.
Samtidigt höjs lönerna med cirka 3 procent och ett 5:e jobbskatteavdrag införs. Det betyder att skatteorättvisan ökar ytterligare. Pensionärer betalar nämligen mer i skatt än förvärvsarbetande vid samma inkomst.
Snålandet med pengar till omsorg och vård av våra äldre är ett tilltagande problem. En del utförare anser att restiden från det ena stället till det andra ska ingå i personalens tid hemma hos de äldre. Stressen är ett stort bekymmer för alla drabbade, d.v.s. både personal och äldre. Läs mera här.
En av de stora utmaningarna för politikerna är att ordna en bra äldreomsorg när vi blir allt fler äldre och andelen förvärvsarbetande minskar.
Under senare år har man i kommunerna redan börjat hantera detta – och man har gjort det genom att sänka kvalitén och minska valfriheten. Biståndsbedömningen har blivit allt hårdare i många kommuner. Enligt Socialstyrelsens statistik var andelen som fick plats i ett äldreboende 14 % 2012 – att jämföra med 28 % 1980. Alltså en halvering. Andelen hemtjänst har ökat det senaste årtiondet.
Läs mera här
Rolf Rydén tar i en insändare i DN 18 nov upp behandlingen av pensionärerna när det gäller ekonomin jämfört med andra grupper.
Han skriver bl.a. att det finns ca 2 miljoner pensionärer som enligt Pensionsmyndigheten har omkring 11.500 kr per månad i pension.
”TCO:s ordförande påpekade nyligen i TV att mindre än 15.000 kr är det få som klarar sig på. Jo, vi pensionärer måste.”
Rydén vill att pensionärer ska förena sig och kräva rättvis beskattning och samma inkomstökning som medelinkomsttagaren får, d.v.s. ca 1.000 kr mer i månaden.
”Det är val nästa år. Kräv en pension ni kan leva av och unna er en dräglig tillvaro.”
Statliga Boverket har kommit med en rapport där man förespråkar marknadshyror. Det är samma myndighet som tidigare föreslog statsbidrag för att lägga ner fungerande äldreboenden och ersätta dem med s.k. trygghetsboenden (som inte ger någon extra trygghet jämfört med vanliga lägenheter).
Eftersom orter med bostadsbrist inte är undantagna kan förslaget om marknadshyror få svåra konsekvenser för många hyresgäster – om det blir verklighet. Inte minst pensionärer, som har betydligt lägre inkomster än förvärvsarbetande, skulle riskera att få flytta.
Boverkets förslag har inte mötts med någon större entusiasm bland de politiska partierna. Centerpartiet välkomnar dock rapporten. Det gör fastighetsägarna också – som väntat.
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/partierna-sagar-boverkets-forslag_8722928.svd
I Stockholm fortsätter alliansen att realt minska anslagen till äldreomsorgen. Miljöpartiet har i kommunstyrelsen lagt följande text apropå utvecklingen när det gäller möjligheterna att få plats på äldreboenden. Situationen är förmodligen likartad i många andra kommuner.
”Biståndsbedömningen är idag för hård när det gäller att få plats i servicehus och vård- och omsorgsboenden.
Enligt socialtjänstlagens principer ska äldre kunna ha en vardag som så länge som möjligt är begriplig, hanterbar och meningsfull. Ofta behöver de då vård och stöd. Idag bor de äldre hemma allt längre med allt mer omfattande behov av hemtjänsttimmar och återkommande sjukhusbesök.
Att en äldre person bor kvar hemma kan bero på egna önskemål eller en restriktiv biståndsbedömning. Boendetiderna har kontinuerligt minskat på vård- och omsorgsboenden med somatisk inriktning och uppgick till i genomsnitt tio månader år 2010.
För att kunna erbjuda en verklig valfrihet måste staden öka byggandet så att antalet platser i servicehus, vård- och omsorgsboenden, demensboenden och trygghetsbostäder täcker hela behovet. Det ska finnas olika former av boende för äldre runt om i staden; kommunala, kooperativa och privata.”
Sveriges Pensionärers Riksförbund (SPRF) kräver att 260 miljarder ska återbetalas till AP-fonden. SPRF skriver bl.a. så här:
Omkring år 2000 överfördes totalt ca 260 miljarder kronor från AP-fonden (buffertfonden) till statskassan. Bakgrunden var ett riksdagsbeslut baserat på princippropositionen 1994 om det nya pensionssystemet. Sådana överföringar motiverades bl.a. med att det nya pensionssystemets konstruktion ställde mindre krav på buffertfond, bl.a. genom den restriktion för pensionsuppräkningarna som följsamhetsindexeringen kunde medföra.
År 1998 fattade riksdagen ett mera definitivt beslut om det nya pensionssystemet bl.a. om införande av ytterligare en restriktion för pensionsuppräkningen, nämligen den automatiska balanseringen (bromsen). Det beslutet ställde helt nya och större krav på buffertfondens storlek. Märkligt nog fattade man samtidigt beslut om att försvaga fonden genom att fullfölja tidigare intentioner att överföra medel till statskassan.
SPRF kräver att regering och riksdag vidtar sådana åtgärder, främst återbetalning till AP-fonden, att en utlösning av bromsmekanismen undviks. Förbundet kräver också att partierna i pensionsöverenskommelsen tar ansvar för nuvarande och kommande pensionärer.