Pensionsåldersutredningens slutsatser om att vi alla bör arbeta längre och de framskrivningar man där gör håller inte riktigt för en närmare granskning. De data som man byggt sina antaganden på, de så kallade Arbetskraftsutredningarna, AKU, ger inte stöd för alla de slutsatser som utredningen presenterar i sitt betänkande. Det skriver SCB i sitt remissvar på utredningens delbetänkande ”Längre Liv, längre arbetsliv” (SOU 2012:28).

SCB skriver att många av slutsatserna i betänkandet bygger på ett litet antal observationer, särskilt när det gäller gruppen 65-74 år, vilket innebär att vissa slutsatser avseende denna åldersgrupp ”inte är signifikanta”.

SCB tillrättavisar också utredningen genom att förklara att begreppet ”återstående medellivslängd” inte är en prognos på hur länge man har kvar att leva. Begreppet är ett index som på ett sammanfattande sätt mäter dödligheten för alla åldrar under ett speciellt år. ”Det är alltså inte den genomsnittliga livslängden som en person som föddes ett speciellt år kommer att ha utan ett samlat mått på dödligheten i alla åldrar det år personen föddes”.

Utredningen har på sid 107 i betänkandet skrivit följande: ”Om den faktiska pensionsåldern i ålderspensionssystemet ligger kvar på 65 år, så betyder det att vi i slutat av prognosperioden i genomsnitt kommer att vara pensionärer under en tredjedel av livet, till skillnad från en fjärdedel enligt prognosen för 2011.”

Det är inte korrekt, åtminstone enligt de framskrivningar som SCB gjort. För att vi ska kunna vara pensionärer en tredjedel av livet efter 65 måste vi leva till 97,5 års ålder och det tror inte SCB på, skriver Pensionsnyheterna.